Aj, aj

Äntligen har de röjt upp i skogen ovanför huset så att man kan rida där igen - Härligt!

Så igår bestämde jag mig för att jag skulle ta ut Brizing och rida igen efter två veckors vila för honom då det varit så halt och skogen varit ogenomtränglig av alla omkull fallna träd.

M var oxå med på Toppan. Brizing var så lugn och harmonisk men ändå kvick i steget som han alltid är. Hade min gamla sadel på honom igår och den passar både honom och mig mycket bättre än den nya, så det får bli den jag rider i ett tag till. Den nya får jag försöka bli av med jag vill inte ha den...

Jo, ridturen gick så bra men (som de säger i let´s dance) när vi kom ut på ett gärde började M att trava iväg med Toppan. Brizing och jag var ej med på det och försökte hänga på, helt plötsligt vänder M upp Toppan mot oss och börjar galoppera. Jag hinner inte säga vänta innan Brizing har vänt på en femöring och försöker lägga iväg. Jag tappar naturligtvis balansen och åker av ner i snön känner hur jag blir trampad på ena benet. Ont gör det och jag ligger kvar men kommer på benen. Brizing som inte brukar springa iväg när jag åker av har inte gjort det denna gång heller han står där och tittar helt oförstående på mig. Upp på hästen igen och så iväg hemåt, på vägen hemåt hann jag både galoppera och hoppa över som trädpinnar på vägen, gick jättebra. Skulle ridit idag med, men jag har värsta lårkakan på insidan av låret och det gör rejält ont, så idag blev det vila. Jag hoppas komma upp i sadeln igen på tisdag, och är M med så har jag förmanat henne att hon måste ta det lite lugnt och inte göra något förhastat. Det är ju trots allt en unghsät jag rider även om man glömmer det ibland då han är så himla snäll.

Körning i snön

Idag blev det mot alla odds en körtur med Sleipner. Jag trodde att det skulle vara alldeles för halt på vägen, men Sleipner klarade det galant. Det blev dock mest skritt och så lite trav oxå.

M var med på Toppan och red. Det var dock kallt brrr det riktigt bet i både kinder och benen sista rakan fram till stallet.

Busigt och roligt

Igår var jag och Maria ute och red. Det blev en mycket konstig ridtur. Vi bestämde oss för att rida en sväng uppe i skogen, då det var så halt på grusvägen.
Uppe i skogen såg det verkligen förskräckligt ut efter stormen "pers" framfart. Vi fick kryssa oss fram mellan omkull blåsta träd. Brizing hade dock helst viljat hoppa över varenda trädstam i skogen, men det gick ju inte då man inte vet hur marken ser ut framför en. Vi skulle ut på en grusväg längre fram, och snart såg vi den sen skulle det vara fri väg men... det blev stopp träden låg som plockepinn det gick bara inte att komma förbi. Vi försökte en annan väg men där rann det stora vårfloder av smält snö i stora bäckar hästarna total vägrade att gå över. Vi fick vända om igen och ta en annan ridtur. När vi väl kom ut på en galopp sträcka fick Brizing total fnatt. Hann sprang som en galning och hoppade och skuttade samtidigt flera gånger, men skam den som ger sig. Till slut gick han fint och den här gången lyckades han inte slänga av mig heller:-)
Idag på fm åkte jag och hämtade sulkyn till Sleipner. När Maria (som var med) och jag kom hem blev det först en lugn ridtur, idag på grusvägen där isen hade smält. Brizing var from som ett lamm idag - skönt! Sedan blev det premiär tur med Sleipner och nya sulkyn. Åhhh, så roligt det var! Jag tror/vet att både Sleipner och jag tyckte det var lika roligt med den nya vagnen då den var så lätt och smidig att dra. Han sprang som ett riktigt litet fullblod den lilla krabaten, och jag jag satt bara och log!

Äntligen

Jag är så glad:-)
Ikväll har jag äntligen efter många månaders letande bland annonser hittat mig en ponnysulky till Sleipner. Hurra! nästa lördag åker jag och hämtar den, sedan blir det köra av...
... om bara halkan och isen försvinner på vägarna.

Solsken och förskylning

Ute skiner solen och det är ett helt underbart väder, men tyvärr blev det ingen ridtur idag då det är så halt på vägarna här runtomkring efter gårdagens töväder. Jag kan ju nämligen inte brodda Brizing då han går barfota just nu och inte har några skor. I snön i skogen går inte heller att rida då det ligger omkull fallna träd överallt över mina ridvägar efter att stormen "per" drog fram. Jag får ge mig till tåls även om det suger efter att få rida och för Brizings del är det bara skönt med en längre vila.
Var dock uppe i stallet på morognen och pysslade om båda mina hästar de tycker det är så skönt när man pratar och pysslar med dem. Sleipner bara älskar det och han vill hela tiden ha full uppmärksamhet och lägger gärna sin lilla mule i ansiktet på en.
Annars är barnen sjuka här hemma och även jag känner att jag har lite ont i min hals, men jag hoppas att det snart släpper. Vill ju inte sitta inne när vädret är så underbart gutt ute.