Aj, aj

Äntligen har de röjt upp i skogen ovanför huset så att man kan rida där igen - Härligt!

Så igår bestämde jag mig för att jag skulle ta ut Brizing och rida igen efter två veckors vila för honom då det varit så halt och skogen varit ogenomtränglig av alla omkull fallna träd.

M var oxå med på Toppan. Brizing var så lugn och harmonisk men ändå kvick i steget som han alltid är. Hade min gamla sadel på honom igår och den passar både honom och mig mycket bättre än den nya, så det får bli den jag rider i ett tag till. Den nya får jag försöka bli av med jag vill inte ha den...

Jo, ridturen gick så bra men (som de säger i let´s dance) när vi kom ut på ett gärde började M att trava iväg med Toppan. Brizing och jag var ej med på det och försökte hänga på, helt plötsligt vänder M upp Toppan mot oss och börjar galoppera. Jag hinner inte säga vänta innan Brizing har vänt på en femöring och försöker lägga iväg. Jag tappar naturligtvis balansen och åker av ner i snön känner hur jag blir trampad på ena benet. Ont gör det och jag ligger kvar men kommer på benen. Brizing som inte brukar springa iväg när jag åker av har inte gjort det denna gång heller han står där och tittar helt oförstående på mig. Upp på hästen igen och så iväg hemåt, på vägen hemåt hann jag både galoppera och hoppa över som trädpinnar på vägen, gick jättebra. Skulle ridit idag med, men jag har värsta lårkakan på insidan av låret och det gör rejält ont, så idag blev det vila. Jag hoppas komma upp i sadeln igen på tisdag, och är M med så har jag förmanat henne att hon måste ta det lite lugnt och inte göra något förhastat. Det är ju trots allt en unghsät jag rider även om man glömmer det ibland då han är så himla snäll.